Gillar jag mitt jobb

Svårt att bestämma mig för om jag hatar sjuksköterske jobbet eller gillar det. I dag jobbar jag. Jag kom in morse till min avdelning. Det första som händer är att jag inte ens är med på listan. All personal springer runt som yra hönor. Ingen struktur över huvudtaget. Jag får leta efter allt, vi är underbemannade och har för lite personal.  
Håller på med mina mediciner i 2 timmar, har bara 6 patienter. Men jag hittar ingenting. Många patienter har dessutom medecin som måste dubbelkollar med annan personal. Blir hela tiden avbruten och ombedd att göra andra saker. När jag vikarierar så här så har jag attityden jag gör så gott jag kan efter min kompetens. Sen kommer en av cheferna och frågar varför jag inte kan ge intravenös medecin. Hur jag kan var sjuksköterska och inte kunna detta! 

Hur trevligt är det på en skala när man verkligen försöker sitt bästa. Försöker förklara att jag har jobbat i ett år aldrig han få min träning innan mamma ledigheten.  
Sen blir det bestämt efter många turer och så många olika besked att dom ska skicka mig någon annanstans. Sköterskan jag ska ”byta med” kommer ner. Jag blir ombedd att göra min handover, påbörjar blir avbruten att hon ska få handover av någon annan, fast det är jag dom tagit hand om patienterna. 
Det är svårt att förklara men det är bara så svårt att arbeta när personalen är kort och otrevlig, när du inte hittar någonting, stället du arbetar på är så oorganiserat. All medecin är slängd hursomhelst i skåpen. I dag kändes det som att jag bara vill ge upp. Jag orkar inte, ville ställa mig i garderoben och gråta. Vad är poängen med att arbeta när man inte kan vårda och ta hand om sina patienter utan bara springer runt som en galen panna. Jag gillar verkligen inte att inte vara bra på något. Strax innan lunch blev jag förflyttad till en annan avdelning, som dag och natt super trevlig personal. Lungt fint, organiserat. Som att vända på en hand. Men det känns endå så tungt och ledsamt. Kanske enklare om man jobbar fast på ett och samma ställe. 

   
 

Förskolan

Här i England är ju många hemma med sina barn mycket längre en i Sverige. Den främsta orsaken antar jag är för att barnomsorg är så fruktansvärt dyrt. Så för många lönar det sig inte att jobba och lämna barnet på dagis. Då avgiften ofta är lika hög som lönen. Det blir ju oftast då mamman som stannar hemma. På ett sätt är det ju en sådan kvinno fälla. Vad händer med pensionen, karriären, den egna inkomsten och den frihet som den innebär. Jag känner många mammor som varit hemma med sina barn i 10 år!!! Nu har dom varit borta från arbetslivet så länge och har tappat både viljan och lusten att börja arbeta igen. Tror inte heller att det är särkilt bra för förhållandet om den ena är hemma hela tiden och blir helt ekonomiskt beroende av den andra.  Så det finns ju verkligen många nackdelar. 

Men samtidigt tycker jag själv att det är så härligt att kunna vara hemma. Jag njuter faktiskt varje dag som jag inte jobbar. Även om en 1,5åring är så jobbig. Alltså man har ju inte en lugn stund. Vi pysslar på här hemma, läser, ritar, bakar, läser tidningen.  Städar, tvättar och träffar kompisar. Vi sover middag tillsammans varje dag (det är typ det bästa som finns att krypa  ner tillsammans i sängen mitt på dagen och sova). Det hade jag aldrig ro till med mina andra barn då skulle jag ha egen tid eller så städade jag ! Alltså hallå vem städar när barnet sover det är ju en toppen syssla att göra tillsammans.  I bland  gör vi någon aktivitet, i dag var vi på en liten ballet/ musik grupp tillsammans, mys pys. 

Jag har ingenting emot förskolan och jag förstår hur det svenska systemet är annorlunda. 

Men personligen är jag glad att mina barn inte har behövt gå på dagis. Intressant är ju att min egna mamma var hemma i 18 år med alla oss 4 barn, vilket var ovanligt i Sverige.  När  jag var tonåring var jag typ arg på henne. Tyckte hon var flummig och borde skaffa ett jobb och att det var orättvist att jag inte hade fått gå på ” dagis” och nu är jag likadan själv. 

 Jag tror att dom flesta barn  mår bäst av att vara hemma med en förälder. Den här stressen att barn måste aktiveras och gå på hundra aktiviteter och hålla igång. Den tror jag inte alls på, den är ju påhittad för att en massa organisationer företag vill tjäna pengar, i kombination med att föräldrar tycker att det är tråkigt att bara vara hemma. Det tycker jag också ibland. Det värsta som finns är lekparken. Jag hatar lekparken, jag går aldrig dit om jag inte har sällskap av minst en annan vuxen. 

   
    
 

In i vardagen

Alltså det är så skönt att bara vara hemma. Att inte behöva stressa över bröllopet och ha 18000000 saker att fixa med. 

Jag njuter, jobbade mitt första skift på länge förra veckan. Över förväntan, tror det beror mest på mig och min inställning. Jag har sänkt mina egna krav. Klart jag inte kan vara lika duktig som dom som jobbat där i flera år. Jag är fortfarande ny och dessutom jobbar jag ju alltid på nya ställen vilket gör det hela ännu svårare. Förra veckan var jag på sjukhuset som ligger 5 min härifrån, så skönt att kunna gå fram och tillbaka till jobbet. Nu har jag sagt till min agent att jag bara vill jobba där. 
   
 

På väg hem

Nu vill jag bara hem. Det är lustigt det där på semester så träffade vi en del svenskar alla frågar när jag ska flytta hem till Sverige?! Vad är hem? Sverige känns inte hemma längre. Så glad över vårat landställe, det är mysigt med en egen bas i Sverige. Men det räcker.

Mannen vid incheckningen var så snäll och lätt mig checka in alla mina 5 väskor grattis. Jag orkar inte släpa runt på en massa handbagage och barn. Han såg nog hur trötta vi alla var. Barnen har gjort klart alla läxor på planet. När vi landar har jag förbeställt taxi för upphämtning. Längtar efter att komma hem, packa upp fixa barnens grejer för skolan i morgon. Sen ska jag SLAPNA av- dricka ett gott glas vin. underbart att denna resa börjar lida mot sitt slut. Vill inte flyga mera förrens jul. Clara har under sina 5 månader hunnit med 7 resor till Sverige, Mallis, Spanien, och portugal. Det är 20 flygresor på mindre en 5 månader jag spyr på flygplan.

<img src="https://malinlondon.wordpress.com/wp-content/uploads/2014/11/img_3117.jpg" alt="IMG_3117.JPG" class="alignnone size-full"

Hemma mitt i natten

Klockan 2 kom vi hem i går. Barnen hade förberett innan och lämnat kuddar och täcken i bilen. Så dom somnade gott alla tre efter ett snabbt drive T stopp på McDonalds, dom var Hungriga kl 24.00?!. Tänkte det var lika bra för att undvika åksjuka. Själv hällde jag i mig en stor kopp svart kaffe. Lyssnade på Börje Salmings sommar. Jag har 40 avsnitt att lyssna ikapp.

Golvläggarna har äntligen blivit klara med allt golv, och tjejerna ( våran nya aupair Georgia kom i onsdags, och Frida åker hem nu på onsdag) hade gjort det så fint i Isaks rum. Hade oroat mig lite för att dom skulle glömt bort det. Att jag skulle komma hem mitt i natten med 3-barn till en byggarbetsplats. Men jag hade tur.

Lite bilder från i går

</a

Flyga med bebis tips

Skulle nog kunna säga att jag är proffs på att resa med barn. Clara har precis avverkat sin 7 flygresa 2.5 månad gammal.

Tips för resa med liten bebis på kortare flighter.

Var ute i god tid. Allt är så mycket enklare när man slipper stressa. Är i vanliga fall inte på flygplatsen 2 timmar innan, men med bebis är det alltid skönt.

Packa vagnen innan i en flygplans bag eller stor påse. Tycker det är lättare att checka in vagnen. På Ryan/Easyjet får man ofta ta med den till gaten/flygplans trappan. Men ofta är det trappor (svårt när man är själv) jag tycker också att det lätt blir stressigt att hålla på att fiddla vid gaten.

Fråga om du får ta med bilstolen, lite olika på en del flighter typ BA får du ha med den in. Medans på Ryan och Easyjet får man lämna den precis innan man går på planet.

Packa alla liquids i checked bag, om du måste ta med. Lägg det i en separat lätttillgänglig påse (inte längs ner i necessären). Om du inte ammar ta bara med pulver portions förpackat och köp sedan vatten efter security.

Försöker ofta amma innan jag går på planet och byta blöjor så jag har en glad förhoppningsvis trött bebis inför resan. Vet inte om det där med att amma vid start och landning är en myt, men jag älskar nappen speciellt på flyg. Har också en i reserv i fickan.

Om jag behöver gå på toaletten och flyger själv, be flygvärdinnorna om hjälp dom håller gärna i en bebis.

Man behöver inte hundra grejer med sig för flygresan. Jag har en necessär i handväskan med en extra pyjamas ( i fall det läcker eller skulle kräkas) 2 blöjor och 1 pkt wipes, en eller 2 blöjpåsar. En sarong, bra till allt filt, kudde, snuttefilt etc. Kan även användas som sjal om man skulle bli totalt nerbajsad/spydd.

Om jag flyger själv och har en massa att bära på så brukar jag ta med babyselen. Ingen ide att krångla med denna innan security för du måste ta av den där.

Gå på och av planet antingen först eller sist. Så slipper man stå fast mitt i planet med varm svettig bebis. Ha bekväma amnings vänliga kläder. Inte för varmt..

Visst låter det som jag har koll på läget, trots det lyckades jag slarva bort både min bok och Claras gosedjur mellan incheckning och landning 😉

På vårat plan hade vi en väldigt rolig stewart, som först annonserade att det inte fick ätas eller serveras några nötter på planet pga allergi. (Jag såg framför mig hur jag skulle få rusa fram med epi pen och göra första hjälpen). Helt galet att man kan vara så allergisk.

Sen fortsatte han sitt utannonserande om att en av passagerarna hade grav tourettes – så vi skulle inte oroa oss eller bli störda av hans skrik. Det var som tagit från en little britan sketch . Mannen med touretts satt bredvid oss, men jag var faktiskt glad över att dom sa till ( han mannen hade själv bett om det). För minuterna innan hade jag varit på vippen att be honom att dämpa sig tyckte det var mycket störigt med en man som satt och skrek i örat på en sovande bebis.

I taxin

Hem tvätta och ladda om för ny semester. På vägen från flygplatsen hade jag en mycket intressant diskussion med min muslimska taxi chaffis som hade 2 fruar. Om hur det var praktiskt och att dom hjälpte varandra. Att vi alla kommer från Adam, försökte fråga om han inte trodde det mera var en liknelse. Och vad tyckte han igentligen om Darwin och aporna? Det trodde han inte alls på. Han tyckte det var tråkigt att så många separerade och att det var en sådan slit och släng kultur med kärleken och inte ett livs projekt. Att det var respektlöst att leva tillsammans och inte vara gifta. Ingen säkerhet. Han hävdade att i hans kultur så satt man ner och pratade igenom alla problem ordentligt. Ett äktenskap byggd på ömsesidig respekt. Jag frågade om det inte var svårt när man gifter sig så snabbt hur vet man att det är den rätta? Han svarade med att man frågar varandra typ 5 frågor om livsåskådning, religon mål med livet etc och att det räcker resten kommer med tiden. Så himmla intressant att ha sådan här ”taxi diskusioner”. Tyvärr somnade jag mitt I samtalet. Men vi fortsatte I dag när han körde ut mig till Luton.

Vårat fina original trä golv som vi ”hittade” när dom rev upp mattan

o

Nya perspektiv

Nu är det tyst och stilla i huset. Barnen är utflugna. Regnet piskar mot fönstret. Vi badar bastu använder upp det sista i dom runda små burkarna från body shop. Vi skrubbar och packar in håret. Nu luktar vi gott och är rena. Lyssnar på sommar på radion.

Styr upp dom sista detaljerna inför Claras dop- ska jag ta med mig dop vatten från landet? Vad ska jag ha på mig, som är både fint och amnings vänligt? och vad ska Clara ha på sig? Byter hon om efter dopet eller ska hon ha den långa antika sköra dopklänningen på sig hela dagen.
Ska jag göra eller beställa en dop filt? Pappa berättade att när prinsessan döptes så användes det minsann vatten från Gotland. Jag överkompenserar för dom 2 dop som
Jag aldrig fick (Rakel och Isak).
Har man inget att göra så skaffar man sig det.

Sooner rather then later

Huset är tomt efter 2 intensiva veckor med skidresor besök och hantverkare. Skönt med lite lugn och ro.

När farmor och farfar var här så åkte vi på guidade buss tur med the big bus tour. Varför jag inte gjort det innan, vet jag inte. Det var perfekt du får verkligen se allt med minimal ansträngning. Om du köper biljetterna innan på ”internet” så sparar du dessutom £7 per biljett. Vi hoppad av vid St Catherine dock och åt lunch. Mycket trevligt ställe även om det ligger mitt i smeten är det inte riktigt lika turistigt. Så till alla mina London svenska vänner som har besökare i stan. Kör en bus tour PERFEKT.

Annars försöker jag ta det lugnt, var på gravid yoga i dag. Måste sett väldigt roligt ut med 10 otympliga hemuler. Men jag
Försöker ta hand om mig själv.

Han även med ett besök hos tandhygienisten och ett besök hos Dr Ellies bebisen har sjunkit betydligt sedan förra veckan Ellies sa att han trodde hon skulle komma ”sooner rather then later”. Jag hoppas handhar rätt. Lyssnade på ett sjukt roligt podd avsnitt med Filip och Fredrik där dom pratade förlossning. Skrattade så tårarna sprutade på bussen.

Trött på att sova dåligt, inte ha några kläder att sätta på mig osv. Det är så sjukt att vi snart ska ha en bebis här. Vi måste bestämma namn vi velar fortfarande så svårt.

Det som är positivt är att jag inte jobbar är att jag har mycket mera tid med barnen. Så jag försöker tanka upp på kvalitets tid med dom.

Konsten att varva ner

Alltså jag har nog ett av dom mest stressiga jobben man kan tänka sig. Och jag älskar det, passar mig som handen i handsken men jag måste hitta ett sätt att varva ner. Ska försöka förklara. Jag jobbar ju nu på akuten, den näst mest välbesökta akut mottagningen i London. Dvs, det är hur mycket folk som helst, i bland ringlar kön med patienter och ambulanser ut på gatan.
Under ett skift är vi 18 sjuksköterskor och typ nästan lika många doktorer samt undersköterskor. Tror vi ser ca 200-300 patienter per dag bara på akuten.

Jag jobbar 7.30-20.00 eller 19.30-8.00. 3 eller 4 skift i veckan. Jag gillar att jobba skift för det ger mig fler sovmorgnar, mera kvalitets tid med barnen och jag slipper pendla till jobbet varje dag. Akuten är uppdelad i 3 avdelningar (förlåt för svengelskan nu men det är minors, majors och resurs. ) Så under ett skift blir du tilldelat ett område, och 4 cubicals , dvs ( 4 patienter) om du har otur kan du få väntrums avdelningen och då har du hur många som helst att hålla reda på. Det låter ju inte så krångligt eller stressigt att hålla koll på 4 patienter. Men det är ju så klart lite andra faktorer som spelar in. Samt allt du görs måste dokumenteras, ibland både i journaler och på datorn.

När en patient kommer till akuten börjar klockan att ticka. Allt du gör går på tid, du har 4 timmar på dig från det att patienten kommer in tills ”hen” ska vara ute eller skickats vidare till ny avdelning. Alla patienter loggas på en dator, så nya patienter är gröna då har man ganska gott om tid. När dom varit där medel länge blir dom gula och sen tillslut röda.

När en patient blivit röd då brinner det i knutarna. Har du då inte exakt klart för dig varför patienten fortfarande är kvar i din kub, och vad planen är så är du illa ute. Om det är säng kris dvs, det finns inga lediga sängar på sjukhuset då blir det förstoppning. Patienten blir kvar på akuten, samtidigt som det fylls på, med nya patienter som ibland inte är så glada alls för dom fått vänta länge. Det är svårt, vi kan ju inte trolla med knäna. Kommer det in någon som är väldig sjuk och akut , då måste det göras plats och roteras runt. Det här tar ju också tid. Ja ni kan säkert föreställa er administrationen.

Som sagt 4 patienter låter inte så mycket, men man måste även täcka upp när annan personal går på rast. Eller om 2 av mina patienter skickas till röntgen, då händer det ofta att Doktorn tar in 2 nya patienter och då har man helt plötsligt 6 patienter att rådda med.

Sen är det ju så att vissa sköterskor klarar mer eller mindre stress och jobbar olika snabbt. Jag är bra på att prioritera och få saker gjorda, vilket blir lite av en ”dålig” cirkel. För det har ju även vissa doktorer lärt sig, så vem frågar dom om dom vill ha något gjort. Och man / jag kan inte direkt säga, nej det är inte min patient, finns det ingen annan sköterska tillgänglig och en patient har ont, behöver medicin etc, så är det mitt jobb.

Jag brukar känna mig som en data spels gubbe. I mitt huvud gör jag listor, 5 olika saker som måste göras, gäller att prioritera rätt att bocka av. Samtidigt som andra sköterskor, anhöriga och doktorer drar i en och tycker så klart att deras mamma, patient är det viktigaste som finns, så den mentala listan fylld på och ändras hela tiden allt eftersom.

Inte helt enkelt, och jag lär mig verkligen nya saker varje dag. Många saker som man gör som sjuksköterska måste dessutom få ta tid, som tex medicinering. Fungerar ju inte alls om man skulle göra fel och då måste man kunna stänga av allt annat och bara kunna fokusera på en sak.

När dom andra sköterskorna går på rast, måste du hålla kolla på ”deras” patienter.

När en patient ska överföras till en annan avdelning, måste denna patient bokas, vaktmästare tillkallas för att transportera patienten. Du måste följa med patienten samt se till att patienten blir överlämnad korrekt till rätt sköterska etc..
Allt det har tar ju en massa tid. Det är knappt jag vill gå på rast, för när man kommer tillbaka kan vad som helst ha hänt med dina ”4 patienter” . Och ibland får man börja om helt från början. Helt enkelt vansinnigt stressigt och krävande men så roligt. Aldrig långtråkig, och jag som älskar att jobba under stress och lösa problem och fundera på hur jag kan effektivisera saker och ting älskar det så klart.

Men jag har ett stort problem, när jag kommer hem måste jag lära mig att koppla ner. När barnen inte är här är det enklare. Då är det ju bara jag. Men som i dag jag kommer hem och fortsätter i turbo fart, packar upp alla skolväskor, laddar tvättmaskinen, diskmaskinen , rensar i hallen innan jag knappt fått av mig skorna.

Jag fortsätter i samma takt, sjukt jobbigt faktiskt för alla samt lite gravid hormoner på det wooho.. Det tar nog 1 timme innan jag varvat ner ordentligt. Men den timmen är dyrbar tid med barnen innan dom somnar så jag vill ju inte missa den. Så jag måste öva på att värva ner. Tips mottages tacksamt