Funderar mycket när jag är här ute, följer sommarens instagram flöde. Folk verkar göra så himla mycket hela tiden på semestern. Kanske verkar det som vi gör mycket också. Jag vet inte? Vi är på landet och rör oss mellan öarna. Lunch på hönö med shopping. En tur till affären på Styrsö med båten. I går plockade vi blåbär och gick till varvet och åt lunch. Har inte varit i stan sen jag kom hit. Inte besökt alfonsmuseet, eller trädgårdsföreningen. Tänker att barn tycker det är lika roligt att leka i trädgården, gå på promenad, plocka lite bär. Äta glass och åka båt.
Mannen kom på besök i torsdag. Som jag längtat, men det blev lite konstigt. Han har ju som många andra män (verkar det som efter att ha följt div poddar och bloggar) blivit trädgårds besatt. Allt han vill är att klippa gräs, flisa med maskinen ( maskinen slutade fungera i lördags) så då blev det mycket frustration. Elda och såga med motorsågen.
Jag vill ju umgås ha uppmärksamhet och tjej kärlek. Han tycker säkert att han visar en massa kärlek genom att han fixar så fint med hemmet. Tyvärr tog det mig typ en helg att komma till denna insikt. Lagom tills han skulle hem. Jag tyckte mest att han kom och störde mina rutiner och jag klagade på allt. Då menar jag allt. Hur han viker blöjan, vad han har på sig, använd disktrasan inte handduken, bädda sängen. Ska dina kläder ligga här? Borde du inte förtöja båten så här i stället? Varför dricker du inte kranvatten? Utan bara bubbel vatten? Ät svensk frukost med oss, vem äter matrester till frukost?
Stackars man, jag gnällde på precis allt typ hela helgen. Tills jag förstod vad jag höll på med och skickade ett desperat sms till min vän. Som är bra på sådant där. Hon förklarade att allt jag ville ha var uppmärksamhet. Och om jag bara ansträngde mig lite och försökte vara snäll, så skulle det bli bättre. Det blev det så klart.